Godmorgon världen! Då har ännu en ny vecka börjat och snart är det dags för jobb. Har precis sminkat mig (för en gångs skull) och nu sitter jag och kollar tv o dricker vatten. Älskar att kunna ta det lugnt på mornarna, hinna vakna och inte behöva stressa. Det finns inget värre än att behöva stressa, då känns hela dagen så gott som förstörd. Dock så kan jag knappt gå pga. jordens träningsvärk. Ser ut som att jag blivit gruppvåldtagen när jag går haha. Men nu är det dags att klä på sig och borsta tänderna - Have a nice one!

En grej jag inte kan förstå, är hur folk kan vara så jävla intresserade av saker, exempelvis: Nu är det vinter-OS, alltså, skidor, skridskor, snowboard, curling, you name it. All möjlig ointressant sport, som Mange absolut ALDRIG intresserar sig för annars, men bara för att det är OS så har han någon slags jävla patent på TV'n (som jag förövrigt betalat för). Jag gick t.o.m. upp tidigare än honom idag bara för att jag skulle få titta på det jag ville, vilket i stort sätt är allt förutom OS. Det lyckades jag med i ungefär 10 minuter innan han kom och förstörde. Blir så jävla frustrerad. Det är inte roligare bara för att det är OS. Skulle förstå om det var fotboll eller hockey som han faktiskt gillar alla 7 dagar i veckan, men inte när det är något som man skiter i 365 dagar om året tills det blir OS var fjärde år.. Suck!

Aja, nu byter jag ämne innan jag kokar upp.
Gårdagen var fantastiskt! Började med en powerwalk på 7 kilometer följt av det bästa lyckoruset/dampanfall och hemma-träningen på riktigt länge. Jag hade så mycket energi och var så sjukt glad att jag sprang runt i hela lägenheten, dansandes, hoppandes, skuttandes och skrikandes till högt dunkande musik. Det kändes som att jag var hög på något. Lyckorus - det är nog ett väldigt bra sätt att beskriva mitt sinnestillstånd. Det kändes som att jag svävade på moln.
Någon gång tar ju alla lyckorus slut, och när mitt tyvärr gjorde det så hoppade jag in i duschen, fixade mig och traskade vidare mot hallen för att stötta Real Rosers på hemmaplan mot Åkersberga. Vilket var en väldigt underhållande match och dem vann med hela 9-2. Sjukt bra slit och teamwork, riktigt roligt att se. Efter matchen så kom Millan, Malin, Mikaela, Tessi, Dennis, Hildur & Tyra hem till mamma och pappa (& Victor) där det bjöds på kaffe, färska frallor och jordens alla pålägg. Mumma!
Mätta & belåtna så fortsatte familjen Åkerström vidare hem till Millan & Malin för att titta på melodifestivalen. Och likadant gjorde även jag, Mange, mamma och pappa. Bara att vi åkte till Infra City för att gå på Väsbys Melodifestival För Utvecklingsstörda. Och vilka glädjespridare! Tror att alla skulle behöva ha någon med funktionshinder på något sätt i sitt liv, det är otroligt berikande. Anledningen till att vi gick på det här är för att vi var med och jobbade på den här Melodifestivalen när jag gick i trean på gymnasiet och det var precis lika roligt då som det var nu. Något jag skulle rekommendera till alla. Så såg alltså min lördag ut, jävligt bra rent ut sagt. Och inte nog med det så ska vi äta pulled pork ikväll, så ska kila förbi mamma nu och låna en "gryta med lock" som jag så typiskt nog inte har hemma själv. Känner att jag kan behöva ett lycka till då det blir första gången för mig att tillaga pulled pork. Tur att den ska stå i ugnen i 5 timmar, så att man inte kan misslyckas allt för mycket. Hoppas att ni har en bra söndag!

Jag vill inte vara den som är den, men det här är fan awesome!
Samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka "tänk om han köpt fel storlek" haha..

Då var äntligen datumet satt! Torsdag den 12:e juni bär det av till Turkiet. Exakt vart vi skulle har jag ingen aning om men jag är glad ändå. Känns faktiskt ganska sjukt- det är nämligen svärmor som bjuder på denna resa. Och det är inte enbart mig hon bjuder, utan hela Mages släkt (på hennes sida då) vilket är hela 29 personer sammanlagt. Flyg och all inclusive hotell i en hel vecka. Vi pratar alltså inte om några småslantar med pengar. Herregud, jag har sagt det förut och säger det igen, kvinnan är galen! Men är otroligt tacksam och framför allt glad, hur många har chansen att åka utomlands med hela sin släkt samtidigt, jag menar, alla ska få ledigt från jobb, det är barn inblandade, alla har inte råd och ja, you name it! Därför är det ju sjukt roligt att kunna bjuda sina nära och kära på sånt här när man har det så pass ekonomiskt bra ställt. Jag hade förmodligen gjort detsamma och måste erkänna att jag är lite avundsjuk då jag önskar att min släkt kunde göra detsamma. Är väldigt glad för Manges skull också, han är så himla lycklig över det här och bara en sån grej som att han aldrig varit utomlands med sin mamma - känns otroligt för honom. Nu har jag mycket att se fram emot. Har även ett litet uppdrag som sker under april som jag inte kan avslöja här på bloggen. Inte just nu i alla fall. Så med lite mdvind kan det här nog vända, 2014 kanske blir mitt år trots allt.

Go'kväll!
Har en jätteglad nyhet som jag bara måste dela med mig av. Fick precis hem ett brev med en remiss till öron-näsa-hals-specialist i Väsby som ska få bedöma mina halsmandlar, kolla i min journal efter hur de tidigare åren sett ut, hur mycket penicillin som skrivits ut i mitt namn etc. etc. Så om allt går bra innebär alltså detta ytterligare en remiss som skickas vidare till KS (karolinska) vilket i sin tur betyder att jag kommer att få operera bort mina halsmandlar. Kan inte riktigt beskriva hur glad jag är över detta just nu. Så den 18:e februari klockan 10:40 fick jag tid hos en läkare. Och ja, jag vet att jag inte ska ta ut glädjen i förskott med tanke på att jag faktiskt kan få ett bakslag, risken finns ju att läkaren i Väsby säger nej, vilket innebär att halsmandlarna får sitta kvar och jag får fortsätta mitt liv med att vara sjuk minst en gång i månaden. Vilket jag inte ens kan förklara i ord hur mycket det skulle suga. Men just nu är jag glad och som grädde på moset ska jag äntligen få jobba imorgon då jag är smittfri.

Känner mig faktiskt lite smått larvig som följt PH, eller Paradise Hotel som det närmre bestämt heter. Men det är ett program jag ALLTID, eller så länge jag kan minnas iaf tycker varit så sjukt underhållande. Sitter där och hatar och stör mig på de flesta, samtidigt som det finns dem man bara älskar, skrattar åt eller ännu värre - har en liten crush i. Ja, ni hör ju hur larvig man blir. Ska väl vara glad att det är den enda reality-showen jag faktiskt tycker om. Aldrig varit ett fan av Big Brother, Jersey Shore eller gud vet vad alla programmen heter. Det är bara outbildade människor som tittar på, hehe.. Men nog om det.

Mitt halsonda börjar avta allt mer och mer vilket är fantastiskt. Kunde tom. äta middagen jag lagat som var jättegod. Taccogratäng med philadelphiaost, m to the ums! Sen då när vi ändå är inne på positiva saker så vill jag stolt meddela om att det bara är 11 dagar kvar av min sockeravvänjning. Är sjukt nöjd över min insats hittills. Råkade dock äta lite ketchup igår utav bara farten, men det skiter jag faktiskt i. Tror inte att det lilla kan ha haft så pass stor inverkan att det skulle förstöra de dagar jag redan klarat av att vara sockerfri, eller att det påverkar mitt sockersug framöver på så sätt att jag skulle behöva börja om. Det märker jag om inte annat, hur som helst är jag nöjd med det jag presterat hittills. Och när penicillinkuren är klar ska jag ÄNTLIGEN få börja träna igen efter 2 månader. Längtar tills jag får sätta på mig nikeskorna och dra ut och löpa igen, testa min pulsklocka, gå på sköna powerwalks och stå på crosstrainern tills svetten droppar ned ifrån kläderna. Förstår att jag inte kommer kunna löpa 1 mil det första jag gör när jag börjar igen men det är målet. Gratis terapi om ni frågar mig.

(Random egobilder ifrån helgen.)

Ja, inte fan blir det alltid som man tänkt sig. 2014 inleddes med sista penicillinet den 1:a januari. Naiv och hoppfull som jag är trodde jag att jag hade varit sjuk för sista gången på bra länge. Första bakslaget kom för 2 veckor sen när jag var hemma sjuk en hel vecka, helt utslagen i feber, förkylning och halsont från helvetet. Blev aldrig riktigt helt frisk men jobbade ändå veckan där på (förra veckan). Men.. Till allas förvåning (skämtosido), så vaknade jag upp i måndags fullt av stora vita gröna prickar i halsen och kunde knappt svälja. Självklart visste jag att det var halsfluss, så jag hängde på låset för att boka tid via telefon till märsta läkarhus för att sedan få hämta ut penicillin. Pappa skjutsar alltså mig till märsta, sitter med inne i väntrummet där vi fick sitta i nästan en timme om inte längre, för att sedan säga att provresultaten inte gav några utslag. Dum som jag är blir jag så chockad (var helt bombsäker på att jag hade halsfluss) att jag inte ens ställer frågan om varför i helvete jag har stora varklumpar i halsen om det inte är något fel. Hur som helst åker vi därifrån, båda lika chockade och faktiskt en aning förbannade. Dem måste ha gjort fel gick tankarna. Så ju längre dagen går kan man se hur de vita prickarna i halsen riktigt växer och jag är nästan helt grön i munnen. Smärtan blir bara värre och värre och jag förbannar läkarna som jobbar i märsta, vilka jävla sopor, jag har ju halsfluss. Kan till slut inte svälja min egen saliv.
Då kommer ljuset i mörkret, min räddare i nöden - mamma! Hon hämtar mig och vi åker till danderyd för att kolla en sista gång. Sagt och gjort, inget snack om saken, jag hade halsfluss/fullt utav äckliga streptokocker. Fick alltså mitt efterlängtade penicilin så att jag ska kunna bli frisk. Men snacka om vilka jävla stolpskott till läkare i märsta. Jag fick ju fan betala 200 kronor för ingenting. Usch, va dåligt! Funderar på att ringa till dem och berätta hur jävla pinsamma dem är. 
Men inte nog med det så kom mange hem klockan 15:00 från jobbet i måndags med kräksjuka. HAHA! Det går bra nu kompis det går bra nu! Älskar ljudet av att höra andra kräkas.. Eller?! Båda två har alltså legat åter igen, helt utslagna på varsin sida av soffan, hungriga som vargar. Mange spydde ju upp allt som han åt och jag kunde inte svälja någon mat - vilken jävla kombo. Jag hoppas bara jag klarar mig från att bli kräksjuk, skulle inte klara av det med min hals just nu. Så, så roligt har jag och Mange haft det den här veckan. Båda är påväg åt bättringshållet nu, men man vet ju aldrig vad det kan komma för bakslag. Jag är som sagt livrädd för att jag ska börja spy med tanke på hur lätt det faktiskt smittar. Men nog om äckliga sjukdomar, nu ska jag försöka få i mig något att äta. Wish me luck!