Ja, inte fan blir det alltid som man tänkt sig. 2014 inleddes med sista penicillinet den 1:a januari. Naiv och hoppfull som jag är trodde jag att jag hade varit sjuk för sista gången på bra länge. Första bakslaget kom för 2 veckor sen när jag var hemma sjuk en hel vecka, helt utslagen i feber, förkylning och halsont från helvetet. Blev aldrig riktigt helt frisk men jobbade ändå veckan där på (förra veckan). Men.. Till allas förvåning (skämtosido), så vaknade jag upp i måndags fullt av stora vita gröna prickar i halsen och kunde knappt svälja. Självklart visste jag att det var halsfluss, så jag hängde på låset för att boka tid via telefon till märsta läkarhus för att sedan få hämta ut penicillin. Pappa skjutsar alltså mig till märsta, sitter med inne i väntrummet där vi fick sitta i nästan en timme om inte längre, för att sedan säga att provresultaten inte gav några utslag. Dum som jag är blir jag så chockad (var helt bombsäker på att jag hade halsfluss) att jag inte ens ställer frågan om varför i helvete jag har stora varklumpar i halsen om det inte är något fel. Hur som helst åker vi därifrån, båda lika chockade och faktiskt en aning förbannade. Dem måste ha gjort fel gick tankarna. Så ju längre dagen går kan man se hur de vita prickarna i halsen riktigt växer och jag är nästan helt grön i munnen. Smärtan blir bara värre och värre och jag förbannar läkarna som jobbar i märsta, vilka jävla sopor, jag har ju halsfluss. Kan till slut inte svälja min egen saliv.
Då kommer ljuset i mörkret, min räddare i nöden - mamma! Hon hämtar mig och vi åker till danderyd för att kolla en sista gång. Sagt och gjort, inget snack om saken, jag hade halsfluss/fullt utav äckliga streptokocker. Fick alltså mitt efterlängtade penicilin så att jag ska kunna bli frisk. Men snacka om vilka jävla stolpskott till läkare i märsta. Jag fick ju fan betala 200 kronor för ingenting. Usch, va dåligt! Funderar på att ringa till dem och berätta hur jävla pinsamma dem är. 
Men inte nog med det så kom mange hem klockan 15:00 från jobbet i måndags med kräksjuka. HAHA! Det går bra nu kompis det går bra nu! Älskar ljudet av att höra andra kräkas.. Eller?! Båda två har alltså legat åter igen, helt utslagna på varsin sida av soffan, hungriga som vargar. Mange spydde ju upp allt som han åt och jag kunde inte svälja någon mat - vilken jävla kombo. Jag hoppas bara jag klarar mig från att bli kräksjuk, skulle inte klara av det med min hals just nu. Så, så roligt har jag och Mange haft det den här veckan. Båda är påväg åt bättringshållet nu, men man vet ju aldrig vad det kan komma för bakslag. Jag är som sagt livrädd för att jag ska börja spy med tanke på hur lätt det faktiskt smittar. Men nog om äckliga sjukdomar, nu ska jag försöka få i mig något att äta. Wish me luck!