Kelly kom till världen:
10/11-2015 kl. 16:29.
Vikt: 3306 gram
Längd: 51 cm

Att vara gravid vet nog de allra flesta att det inte alltid är en dans på rosor. Och under min graviditet har jag hunnit tänka en hel del på vad jag tyckt varit helt okej samt saker jag skulle vilja slippa.

1. Minus -
Tröttheten. Ja, denna olidliga trötthet som varade sedan dag ett och höll i sig utan uppehåll blev en aning tråkig. Speciellt när man även var för illamående för att dricka kaffe och åtminstone försöka bli lite pigg. Och då kan jag ändå tilläga att jag är trött i vanliga fall (men inte i närheten av detta). Det kändes nästan som att jag bara varit vaken under mina arbetstimmar denna graviditet och knappt hunnit umgås alls med varken kompisar eller Magnus. Eller ja, hunnit är väl inte rätt ordval - inte orkat helt enkelt. Och att känna en sådan orklöshet och trötthet är väl i sig en ganska mild åkomma men ack så värdelöst. Så måste ändå tacka alla som har haft överseende med detta då det känts som man i stort sätt inte mer än bara jobbat och sovit hela graviditeten.

2. Minus - 
Illamåendet. Det absolut värsta med att ha varit gravid är utan tvekan detta jävla illamåendet. Även illamåendet började spöka nästan direkt och höll i sig till ca vecka 25, upphörde i ungefär 3-4 veckor för att sedan successivt komma tillbaka. Jag levde mina första 4 månader på endast fil & flingor för det var det enda jag kunde få i mig. Sen gick det i vågor och var väl egentligen inte i närheten så jobbigt som det var första 25 veckorna, men ändå - att må illa är för mig den värsta känslan man kan gå runt med. Vissa dagar var det tom. så illa att jag varit tvungen och gå in och ställa mig i duschen och gråta för att jag mått så dåligt. Vilket inte tillhör det vanliga kan jag säga. Att gråta är verkligen ingenting jag gör i första taget och aldrig att jag skulle låta Mange se mig gråta om det absolut inte skulle vara "nödvändigt". Så därav har mitt sätt varit att gå in i duschen för att gråta, där ingen varken kan höra eller se att jag faktiskt gråter. Usch.

3. Minus - 
Viktuppgången. Japp, och den här punkten kommer garanterat att få folk irriterade och tänka: "men skämtar hon, klart som fan att man går upp i vikt när man är gravid, hade hon räknat med något annat eller?!" Och svaret är nej, absolut inte. Jag har självfallet räknat med att gå upp i vikt, jag har tom. förväntat mig att jag skulle bli den tyngsta och fläskigaste gravida kvinnan som världen någonsin skådat. Men trots detta, och trots det faktum att jag "bara" gick upp 14/15 kilo så tar denna faktor emot något ypperligt. När man är en tjej som jag, som kämpat med vikten i stort sätt hela sitt liv så omfamnar man inte tanken över att bli större och tyngre bara sådär. Visst accepterade jag det eftersom att jag vet att jag skulle få något så otroligt mycket mer betydelsefullt, men det betyder inte att jag lärde mig tycka om det. Faktum är att jag kroppsligt nekade för mig själv väldigt länge att jag var gravid. Jag ville helt enkelt inte se gravid ut och kunde bara se framför mig hur alla skulle börja kalla mig för tjockis/knubbis etc. så som alla gör med glimten i ögat till gravida kvinnor. Jag vet att de inte menar något illa i och med det, men som sagt, när man är någon som kämpat hela livet för att försöka få bort stämpeln "tjockis" och plus detta har en massa hormoner som går bananas så är det inte jättekul att få höra. Mot slutet av graviditeten har tankarna varit så negativa att jag undrat om jag någonsin kommer att kunna känna mig attraktiv igen..

4. Minus -
Alla som tror att en gravid kvinnas mage plötsligt tillhör allmänheten. Men nu ska jag berätta något förmodligen helt sensationellt och nytt för er, bara för att någon är gravid ger det INTE er rätten att gå fram och ta på dennes mage. RÖR INTE EN GRAVIDMAGE UTAN ATT FRÅGA! Det är respektlöst och det finns faktiskt dem som inte känner sig bekväma med folk som kommer och smeker deras magar utan lov (inkluderat mig själv). Tänk er själva om någon bara kommer fram och klämmer eller börjar smeka er mage bara sådär, det skulle förmodligen kännas jättekonstigt och jävligt olustigt rent ut sagt, eller hur? Detta var något jag själv upplevde som ett problem under graviditeten och jag var i många fall för mesig för att våga säga ifrån när personer jag inte kände tillräckligt  kom och tog på magen. Jag menar bara den grejen, att någon man inte ens känner särskilt bra eller känner alls börjar att ta och smeka på dig utan att fråga.. Har du inget vett i skallen eller? 
Och ja, absolut förstår jag att ingen gör det här för att jävlas - men använd huvudet lite. Det är redan jobbigt som det är att vara gravid. Så tänk efter en gång extra nästa gång innan du låter dig hypnotiseras av en gravidmage.

5. Plus +
Man kan & får äta hur mycket man vill utan att någon kommenterar. It's the dream. En dröm som jag tyvärr inte kunde ta del utav (vilket nog var för det bästa ändå) på grund av illamåendet. Faktum är att jag aldrig ätit så lite som jag gjorde under graviditeten. Åt inte mycket onyttigt alls och fick endast i mig ytterst små portioner med mat när jag väl åt riktig mat. Men som sagt, på ett sätt är jag väldigt glad över att jag inte kunde muncha så mycket eller fick några konstiga cravings. Då hade jag förmodligen rullat fram de sista månaderna. 

6. Plus +
Sparkarna & Boxningsslagen. Det bästa med hela graviditeten! (Förutom att man får det finaste i hela världen). Att känna det här lilla livet växa och bli starkare för varje dag som går är verkligen helt underbart. I min mage låg en liten krigare, stark som en oxe som redan vid första spark var redo för strid. För vilket liv det varit där inne, rena boxningsmatcherna rent ut sagt. Jag skulle vilja beskriva känslan som en stor, agressiv gädda som sprattlar inne i magen. Eller en alien. Lite obehagligt kanske men samtidigt så jävla häftigt. Visst gjorde det ont när lilla fröken sparkade ibland och man kände sig öm i revbenen till och från, men det var det värt - varenda sekund.

Idag har Kelly levt utanför magen i hela fem veckor. Tiden bara flyger iväg. Och vilken liten bebisbubbla vi lever i, vilket lyckorus och vilka trötta mornar. På dem här veckorna som varit känns det som att vi hunnit med massor och ingenting. Dagarna består mest utav att amma, mysa, soffhäng och att snusa bebis. Om vi har tur hinner vi med en och annan promenad, att tvätta/städa lite grann, ett besök hem till morfar eller möjligtvis att någon/några kompisar kommer och kikar förbi för att umgås med lilla guldklimpen. 

Allting har verkligen gått hur bra som helst och Kelly är världens snällaste & finaste tjej. Sen att jag är lite segstartad sådär på morgonen när hon är som piggast är ju inte hennes problem och jag hade heller inte förväntat mig något annat, det är helt enkelt den tiden på dygnet när jag får bita ihop lite extra för att orka hålla både mig och humöret uppe. Som tur är finns det ju kaffe! (Och om man lyckas dricka kaffet varmt så är ju det bara en bonus). Ja, det är så dagarna ser ut nu för tiden. Det är helt underbart att vara mamma och det känns verkligen som att det är det här jag är ämnad för här i livet.