Idag har Kelly levt utanför magen i hela fem veckor. Tiden bara flyger iväg. Och vilken liten bebisbubbla vi lever i, vilket lyckorus och vilka trötta mornar. På dem här veckorna som varit känns det som att vi hunnit med massor och ingenting. Dagarna består mest utav att amma, mysa, soffhäng och att snusa bebis. Om vi har tur hinner vi med en och annan promenad, att tvätta/städa lite grann, ett besök hem till morfar eller möjligtvis att någon/några kompisar kommer och kikar förbi för att umgås med lilla guldklimpen. 

Allting har verkligen gått hur bra som helst och Kelly är världens snällaste & finaste tjej. Sen att jag är lite segstartad sådär på morgonen när hon är som piggast är ju inte hennes problem och jag hade heller inte förväntat mig något annat, det är helt enkelt den tiden på dygnet när jag får bita ihop lite extra för att orka hålla både mig och humöret uppe. Som tur är finns det ju kaffe! (Och om man lyckas dricka kaffet varmt så är ju det bara en bonus). Ja, det är så dagarna ser ut nu för tiden. Det är helt underbart att vara mamma och det känns verkligen som att det är det här jag är ämnad för här i livet.