Idag har mitt lilla hjärta haft ont i magen och varit ledsen hela dagen. Usch och fy. Det gör verkligen ont i hela kroppen när hon skriker och är ledsen, det känns som att någon bokstavligt talat kör en kniv igenom hjärtat och även jag får kämpa för att hålla tårarna borta. 
Herregud.. Jag visste att jag skulle förändras när jag fått barn, men inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att jag skulle bli såhär känslig. Eller känslofylld kanske beskriver det bättre. När Kelly är glad eller ledsen får hon mig att känna känslor jag inte känt under hela livet, sammanlagt. Det får mig även att inse vilken iskall och okänslig person jag var innan henne. Vilket både är på gott och ont. Att jag kan känna sånna här känslor är ganska häftigt, samtidigt jobbigt. Jag har blivit ett känslomässigt vrak som inte kan kontrollera när dessa känslovågor ska slå till. Det jobbigaste är nog ändå att jag fortfarande HATAR att visa mig ledsen och sårbar inför andra, även min familj.