Det jag är allra bäst på -
Det är precis vad jag ska göra nu, min allra bästa gren här i livet. Jag ska klaga för omväxlings skull.
Jag är som dem flesta redan vet en väldigt matglad tjej som alltid haft några kilon till övers om vi säger så. Vilket är något jag alltid klagat över, att jag jämt går och småäter, är ständigt hungrig och aldrig känner någon riktig mättnadskänsla. Vilket då inte så konstigt nog ledit till mina extrakilon..
Men.. nu när jag är gravid och *borde* kunna unna mig lite smått och gott så är aptiten som bortblåst. Jag är konstant illamående och har ärligt talat aldrig ätit så här lite i hela mitt liv. Vilket någon som jag borde vara glad över, speciellt då jag gått och nojjat sönder över hur mycket jag kommer att gå upp i vikt och hur obekväm jag kanske kommer att känna mig ju större jag blir. Men så är inte fallet, för jag känner verkligen att jag BEHÖVER äta, men allting gör mig illamående och tanken på att laga mat existerar inte. Jag har inte lagat mat på 3 månader nu för att jag mått så dåligt men ikväll har jag lovat mange att försöka. Oddsen är inte på min sida känner jag. Illamåendet jag besuttit idag har inte varit att leka med, varje gång jag rör på mig känns det som om någon försöker vända ut och in på magen, men jag ska försöka och göra mitt bästa. Det återstår att se hur det går.
Sen klagomål nummer 2:
Jag förstår att alla som fått nys om att jag är gravid är jätteglada och jätteexalterade. Men nu börjar jag tycka att det hela blivit drygt. Jag är trött på att höra om hur kul det är att vi ska ha barn - tro mig, jag vet redan det. Jag är trött på att berätta för folk att jag är gravid, just för att alla säger precis samma sak, vilket jag är less på att traggla igenom än en gång, för typ 237:e gången. Och tro mig när jag säger det här: jag behöver verkligen inga lektioner eller läxor i vad jag måste införskaffa mig eller vad jag måste tänka på innan/efter bebisen har kommit. Det här är min/vår resa och jag är övertygad om att vi kommer att komma på våra egna lösningar. Och låt oss för fan inte glömma: JAG VILL INTE HÖRA OM NÅGRA FLER JÄVLA SKRÄCKFÖRLOSSNINGAR! Har jag frågat om att få höra om dem eller? Nej, precis.. //Skitförbannat gravidfetto.
Jag är som dem flesta redan vet en väldigt matglad tjej som alltid haft några kilon till övers om vi säger så. Vilket är något jag alltid klagat över, att jag jämt går och småäter, är ständigt hungrig och aldrig känner någon riktig mättnadskänsla. Vilket då inte så konstigt nog ledit till mina extrakilon..
Men.. nu när jag är gravid och *borde* kunna unna mig lite smått och gott så är aptiten som bortblåst. Jag är konstant illamående och har ärligt talat aldrig ätit så här lite i hela mitt liv. Vilket någon som jag borde vara glad över, speciellt då jag gått och nojjat sönder över hur mycket jag kommer att gå upp i vikt och hur obekväm jag kanske kommer att känna mig ju större jag blir. Men så är inte fallet, för jag känner verkligen att jag BEHÖVER äta, men allting gör mig illamående och tanken på att laga mat existerar inte. Jag har inte lagat mat på 3 månader nu för att jag mått så dåligt men ikväll har jag lovat mange att försöka. Oddsen är inte på min sida känner jag. Illamåendet jag besuttit idag har inte varit att leka med, varje gång jag rör på mig känns det som om någon försöker vända ut och in på magen, men jag ska försöka och göra mitt bästa. Det återstår att se hur det går.
Sen klagomål nummer 2:
Jag förstår att alla som fått nys om att jag är gravid är jätteglada och jätteexalterade. Men nu börjar jag tycka att det hela blivit drygt. Jag är trött på att höra om hur kul det är att vi ska ha barn - tro mig, jag vet redan det. Jag är trött på att berätta för folk att jag är gravid, just för att alla säger precis samma sak, vilket jag är less på att traggla igenom än en gång, för typ 237:e gången. Och tro mig när jag säger det här: jag behöver verkligen inga lektioner eller läxor i vad jag måste införskaffa mig eller vad jag måste tänka på innan/efter bebisen har kommit. Det här är min/vår resa och jag är övertygad om att vi kommer att komma på våra egna lösningar. Och låt oss för fan inte glömma: JAG VILL INTE HÖRA OM NÅGRA FLER JÄVLA SKRÄCKFÖRLOSSNINGAR! Har jag frågat om att få höra om dem eller? Nej, precis.. //Skitförbannat gravidfetto.
Kommentarer
Trackback