Och jag är utan tvekan en utav dem! Förut har jag varit saltberoende, alltså sjukligt saltberoende. Jag hade manier med salt. (Är en av anledningarna till att jag bara gillat chips förut och inte godis). Om maten inte var nog salt, då skulle det saltas, om maten redan var salt, ja då skulle det saltas nästan mera. Det blir som ett beroende även det och blev så jobbigt ibland att jag tyckte nästan att all mat smakade dåligt när jag inte fick salta, fast den egentligen smakade väldigt gott. Men sen jag satte in den där jävla hormonspirlen förra året så avvänjdes saltberoendet i samma takt som sötsuget började komma. Till en början så vägde de två bara upp varandra, men ju längre tiden gått blir sötsuget bara värre och värre. Jag skulle ju praktiskt taget kunna äta choklad till både frukost lunch och middag ifall jag fick tillåtelse. Sen att jag beslutade mig för att sluta röka i november har självklart haft sin påverkan ytterligare till sötsuget så det gjorde inte saken bättre när man ska försöka gå ned i vikt. Så för första gången på väldigt länge har jag verkligen beslutat mig, och tror att motivationen är med mig också, att nu är det en riktig sockeravvänjning som står på schemat. Varken dricka mjölk, äta yoghurt, choklad etc, inte ens frukt - under de kommande 3 veckorna. 3 veckor, eller 21 dagar, påstås vara de antal dagar kroppen behöver för att avvänja ett beroende, allt i från cigg till socker. Idag är jag inne på dag två, Två, utav 21.. Känns som att det är "lång" tid kvar fast jag vet att 3 veckor egentligen inte är ett piss. Men nu ska jag bita i. Heja mig!