hannaelisabeth.blogg.se

Ja, inte fan blir det alltid som man tänkt sig. 2014 inleddes med sista penicillinet den 1:a januari. Naiv och hoppfull som jag är trodde jag att jag hade varit sjuk för sista gången på bra länge. Första bakslaget kom för 2 veckor sen när jag var hemma sjuk en hel vecka, helt utslagen i feber, förkylning och halsont från helvetet. Blev aldrig riktigt helt frisk men jobbade ändå veckan där på (förra veckan). Men.. Till allas förvåning (skämtosido), så vaknade jag upp i måndags fullt av stora vita gröna prickar i halsen och kunde knappt svälja. Självklart visste jag att det var halsfluss, så jag hängde på låset för att boka tid via telefon till märsta läkarhus för att sedan få hämta ut penicillin. Pappa skjutsar alltså mig till märsta, sitter med inne i väntrummet där vi fick sitta i nästan en timme om inte längre, för att sedan säga att provresultaten inte gav några utslag. Dum som jag är blir jag så chockad (var helt bombsäker på att jag hade halsfluss) att jag inte ens ställer frågan om varför i helvete jag har stora varklumpar i halsen om det inte är något fel. Hur som helst åker vi därifrån, båda lika chockade och faktiskt en aning förbannade. Dem måste ha gjort fel gick tankarna. Så ju längre dagen går kan man se hur de vita prickarna i halsen riktigt växer och jag är nästan helt grön i munnen. Smärtan blir bara värre och värre och jag förbannar läkarna som jobbar i märsta, vilka jävla sopor, jag har ju halsfluss. Kan till slut inte svälja min egen saliv.
Då kommer ljuset i mörkret, min räddare i nöden - mamma! Hon hämtar mig och vi åker till danderyd för att kolla en sista gång. Sagt och gjort, inget snack om saken, jag hade halsfluss/fullt utav äckliga streptokocker. Fick alltså mitt efterlängtade penicilin så att jag ska kunna bli frisk. Men snacka om vilka jävla stolpskott till läkare i märsta. Jag fick ju fan betala 200 kronor för ingenting. Usch, va dåligt! Funderar på att ringa till dem och berätta hur jävla pinsamma dem är. 
Men inte nog med det så kom mange hem klockan 15:00 från jobbet i måndags med kräksjuka. HAHA! Det går bra nu kompis det går bra nu! Älskar ljudet av att höra andra kräkas.. Eller?! Båda två har alltså legat åter igen, helt utslagna på varsin sida av soffan, hungriga som vargar. Mange spydde ju upp allt som han åt och jag kunde inte svälja någon mat - vilken jävla kombo. Jag hoppas bara jag klarar mig från att bli kräksjuk, skulle inte klara av det med min hals just nu. Så, så roligt har jag och Mange haft det den här veckan. Båda är påväg åt bättringshållet nu, men man vet ju aldrig vad det kan komma för bakslag. Jag är som sagt livrädd för att jag ska börja spy med tanke på hur lätt det faktiskt smittar. Men nog om äckliga sjukdomar, nu ska jag försöka få i mig något att äta. Wish me luck!

 

Och jag är utan tvekan en utav dem! Förut har jag varit saltberoende, alltså sjukligt saltberoende. Jag hade manier med salt. (Är en av anledningarna till att jag bara gillat chips förut och inte godis). Om maten inte var nog salt, då skulle det saltas, om maten redan var salt, ja då skulle det saltas nästan mera. Det blir som ett beroende även det och blev så jobbigt ibland att jag tyckte nästan att all mat smakade dåligt när jag inte fick salta, fast den egentligen smakade väldigt gott. Men sen jag satte in den där jävla hormonspirlen förra året så avvänjdes saltberoendet i samma takt som sötsuget började komma. Till en början så vägde de två bara upp varandra, men ju längre tiden gått blir sötsuget bara värre och värre. Jag skulle ju praktiskt taget kunna äta choklad till både frukost lunch och middag ifall jag fick tillåtelse. Sen att jag beslutade mig för att sluta röka i november har självklart haft sin påverkan ytterligare till sötsuget så det gjorde inte saken bättre när man ska försöka gå ned i vikt. Så för första gången på väldigt länge har jag verkligen beslutat mig, och tror att motivationen är med mig också, att nu är det en riktig sockeravvänjning som står på schemat. Varken dricka mjölk, äta yoghurt, choklad etc, inte ens frukt - under de kommande 3 veckorna. 3 veckor, eller 21 dagar, påstås vara de antal dagar kroppen behöver för att avvänja ett beroende, allt i från cigg till socker. Idag är jag inne på dag två, Två, utav 21.. Känns som att det är "lång" tid kvar fast jag vet att 3 veckor egentligen inte är ett piss. Men nu ska jag bita i. Heja mig!

Precis intagit soffläge med mitt hjärta som är så jäkla ynklig just nu. Vad är det egentligen med män och att vara sjuka? Jag låg hemma i skyhög feber hela förra veckan och klagade i stort sätt inget alls förutom till mamma haha. Mange varken tog hand mig, pysslade om mig eller höll mig sällskap under hela förra veckan, han höll sig i stort sätt undan så mycket som möjligt. Eller nej, vänta - han gav mig faktiskt en kopp choklad när jag bad honom en gång. Wow.. Han var tom borta både fredag och lördag (lämnade mig själv) för att inte bli sjuk. Och inte nog med att han är en sådan dålig omhändertagare av mig när jag är sjuk så förväntade han sig även att jag skulle städa, tvätta och laga mat, som om det inte vore jobbigt alls att vara helt utslagen i feber. Men nu när det är ombytta roller, så förväntar han verkligen sig att jag ska fixa allt för honom. Vilket jag gärna skulle göra om det även var likadant när jag var sjuk, vilket det inte är. Så framförde precis för honom hur jävla tråkigt det kändes för mig med någon som tar avstånd och inte ens anstränger sig lite för sin andra halva när personen i fråga behöver det som mest. Tror han blev lite snopen. Absolut inte så att jag blev arg eller beter mig som ett svin (inte mer än vanligt iaf) men kåta honom smaka lite på sin egen medicin, hehe. Vadå, hämdlysten, vad är det?

Äntligen så har man lite pengar på kontot igen. Thank god! Det kom inte en dag för sent. Det här var nog första gången någonsin som jag helt ärligt kan säga att pengarna var slut innan den 27:e. (Och inte den 25:e som alla andra) Jag är ju vanligtvis väldigt ekonomisk och tycker personligen att det är viktigt att planera hur och i vilken takt man spenderar pengar. Jag tror att alla är väldigt beroende, eller rättare sagt STYRDA av pengar, vilket jag är väl medveten om att jag själv är och just därför vill jag aldrig stå där och vara tvungen att vända på varenda öre i slutet av månaden och ännu mindre behöva ta utav mina sparpengar. Mina sparpengar är heliga och får absolut inte användas till struntsaker pga att jag inte planerat min ekonomi tillräckligt bra. That's a big NO-NO. Så vet egentligen inte vad pengarna gått åt till just denna månad. Kan ju iofs vara det faktum att jag bränt närmare 35.000 under november-december som pengarna krisade just nu eftersom att det gått åt en aning mer pengar än vanligt. Ganska mycket mer pengar.. Så löningen kom inte en dag för sent om vi säger så.

För övrigt så har Mange blivit sjuk nu när jag äntligen är på bättringsvägen. Så jävla typiskt...

Precis kollat på "I spit on your grave 2" med mitt hjärta. Helt klart en brutal (inte läskig alltså) och sevärd film. Får nästan lite smått ont i magen när man får se hur människor kan behandla kvinnor, eller ja, andra människor över huvud taget. För mig är det helt ofattbart att det faktiskt kan gå så jävla långt för en del, hur det kan slå så jävla snett. Aja, har en sån fruktansvärd mensvärk nu så avslutar innan jag avlider. 

Efter det faktum att tankafetast och piratebay slutade samarbeta med mig igår så gick jag och la mig bitter, utan hopp om att det skulle kunna lösa sig på andra sätt eftersom att jag är så långt ifrån en datanörd man kan bli och bara den lilla detaljen att jag faktiskt tycker om att ladda ned gör inte saken bättre när folk tjatar om att man kan kolla på internet. Men idag tog jag mig i kragen och VÅGADE, jag vågade ladda ned från kick-ass. Brukar alltså inte normalt ge mig på sånt som jag inte har någon som helst kunskap om, då alla tankarna går åt att tänka på "tänk om min lilla älskling (datan) får virus nu". Men det fick den inte och äntligen kan jag fortsätta att kolla på AHS. Thank you Kick-Ass!

Sitter här hemma i min ensamhet, precis tryckt i mig tonvis med chips och choklad. Sitter även och tycker synd om mig själv. Ligger hemma med jordens förkylning och feberfrossor, så liten och så fruktansvärt ynklig. Och som grädde på moset.. slutade precis både tankafetast OCH piratebay att samarbeta med mig. Det enda som gjorde denna helg outhärdlig var att jag kunnat avnjuta American Horror Story vilket jag nu längre inte kan. Så humöret är inte på topp just nu. 

American Horror Story är btw en av de bästa serier jag sett. Vet inte hur jag ska försklara det, men den är lite twisted och rent ut sagt lite fucke'd up. Udda handlingar med lite vrickade karaktärer, LOVE IT. Så den är verkligen något för alla som inte gillar tråkigt och lagom, 
Och på tal om tråkigt och lagom så tycks det vara det enda som existerar på alla våra 78 tv-kanaler här hemma. Borde inte vara lagligt att få producera så dålig underhållning. Mer AHS till folket!

Hallå Huset.
Jag har precis gjort food-prep för kommande vecka. Vilket innebär att jag stått och lagat mat (pannbiffar närmare bestämt) i tre timmar. Låter kanske inte så jätteroligt och känns verkligen inte roligt när man står där heller, men när man väl är färdig och den nya veckan kommer så är man faktiskt jävligt nöjd att slippa ställa sig och laga mat efter jobbet. Det finns liksom redan färdigt och är bara att ta ut ur frysen. Simpelt! Borde göra food-prep mycket oftare men är alldeles för lat och Mange tycker att det är fruktansvärt tråkigt at äta samma mat flera dagar i rad. Men nu ska fokus ligga på mig och inte på honom, så nu ska jag göra det jag känner för. Vilket även är bra eftersom att det bidrar till att hålla kalorisnålare måltider. Win-win for moi.

Resten av dagen har bestått av en lugnare powerwalk till Märsta med Magnus där vi dödade 20 minuter i solariet i hopp om att bli bruna. Mange lyckades ganska bra, medans en annan giaf gjorde ett tappert försök... Suck. Sen gick vi förbi ICA - sätuna för att införskaffa oss lite ingredienser till kvällens middag. Så sammanfattningen av dagen har varit seg, men ändå skön. Jag har ändå gjort något hela tiden. Och nu är det paus i JVM-finalen mellan Sverige - Finland, så kanske återkommer senare om jag orkar.

Känns väldigt konstigt att ställa väckarklockan när man inte jobbat på en hel vecka. Känner mig betydligt bättre och helt klar i skallen, det enda som jag har att klaga över nu är väl dessa jäkla svettningar som jag har när jag är sjuk. Och eftersom att jag inte är helt 100 så håller svettningarna i sig. Dessa s.k. feberduschar som jag skulle vilja kalla dem för. Känns som att jag legat hemma i typ en månad och inte haft någon som helst kontakt med omvärlden. Så på så sätt känns det skitkul att få träffa mina små underbara barn på förskolan imorgon. Och jag får självklart inte glömma att jag ska träffa Jessan på kvällen, awesome!


Med det sagt så tackar jag och Spiderman för oss. Godnatt Världen!